Mot den sista sovjetstaten!

I morgon, eller igår, förrgår (eller nästan vilken dag som helst beroende på när du läser detta) åker vi till Norge för sex dagars koseligt fiske i trakterna kring Lofoten. Jag, Christian, har aldrig varit utanför Sverige och fiskat men kan det mesta om havsfisket i Norge. Det viktiga är att aldrig vara svarslös:

"Jo, 450 grams jiggar i naturgummi är lagom när strömmen går upp i lovart efter dragkrås".

"Nej, hälleflundran (eller kvabbson) lägger aldrig rom i närheten av blåstång".

"Jovisst, kan du fånga sill på ett parallellfiskat UL-spö som ligger på vasallhållare i spigott-ringar".

"Det är ovanligt milt i sydnorge för tillfället".

"Alla spötuber flyter (även vattenfylda), det måste vara så enligt en EU-lag"

"40% av nordanvinden som blåser från Svalbard går i syd-sydostlig riktning"

"Utombordarna i Norge går på diesel. Det blir ingen ekonomi annars".

Ja, så har det låtit och ju närmre utresan vi kommer desto större blir löftena. Vi har redan beställning på hälleflundra-skinn till väskor från fyra poliser. På personsskyddsidan ser det bra ut. Pepparspray, sounder och elbatonger är packade. Likaså överfallslarm och sarin.

På det hela taget är vi väl förberedda. Det är bara inom områdena sjömansskap, fisketeknik, ansvarstagande och sunt förnuft som vi brister. Detta kompenserar vi dock med ett riktigt dåligt ölsinne.

Svitta ronken! Eller som norrmännen säger "Naske Vittepysken!"

/Christian och John

Dags att ta bladet från munnen

Ja, det är dags att ta bladet från munnen. Eller "rescha saxen" som norrmännen säger. Det är nämligen så att det läfiskas efter gäddmadammer och spigottruda på ett sätt som för bara några år sedan betraktades som absurt. Nu, 2013, verkar vi acceptera att frossfiskarna läfiskar efter välväxta, och romstinna, gäddmadammer mer eller mindre året om. Visst, att surra en besk kan vara effektivt när man gränsmetar meterstor middagsgädda, men nog kan det väl aldrig vara rätt att låta betet driva i lovart för att sedan låta bidevinden föra över fribordet på babords sida, där en eller två kumpanjer hjälper till att tömma och städa ur kölsvinet. Otroligt.

Nej, blästra på en grävling istället och bind stora, grälla laxflugor i floucarbon. Dressa med rävpäls och låt det hela få ett litet sting av flash.

Grilsen rapporteras för övrigt vara på väg in.

Kom på gas!

Det gamla uttrycket "kom på gas" börjar falla i glömska och det är synd. "Kom på gas" användes dagligen av svunna tiders sportfiskare och då som en tydlig uppmaning till rorsman att mata maskin med en kort insugspuff som på så vis fick båten att göra en kort men distinkt förflyttning i längdled. Jag och John använder ett flertal sjömanstermer förutom "kom på gas". Några av våra favoriter är "läscha brassen", "svitta ronken", "tatta vinkeln" och "mässa vasken". Att "mässa vasken" och att "svitta ronken" är att gå ur planingsläge respektive att gå med trekvartsgas genom ett trångt sund.

Över till fisket.

På senare tid har vi upplevt ett flertal bononzor. Senast upplevde vi en vind- och vågbonanza då vi gav oss ut på Öresund i 12 sekundmeter. Fisket var hopplöst och folk kräktes till höger och vänster. Vi klarade oss lyckligtvis från sjösjuka genom att "svitta ronken" vid två tillfällen.

Gången dessförinnan var fisket desto bättre eller riktigt "väschet" som de sa förr. På två man hade vi säkert 50 fiskar på däck och några av dem tog vi med hem som sällskapsfiskar.

Kunskap har efterfrågats och här kommer lite kring torsken eller "Karea Vapor" som den förmodligen heter på latin. Torsken lever i stora, medelstora, små och riktigt små stim. Under vissa perioder kan den fiskas från land, dock alltid med hjälp av spö. Torskfisket är tungt och passar bäst till råbarkade män som vet hur man surrar läns. Spömässigt bör man ha ett 12-20 pundsspö med minst tre spööglor. Att fiska utan spööglor är visserligen elegant men opraktiskt i längden. Linan bör vara påspolad på rullen och får gärna vara maskindiskbar så att du enkelt får bort fiskdoften.

Dragmässigt är favoriten ABU Hi-Lo 20 gram i rödvitt. Tyng grovt med skedkvarnat bly och bind sedan ihop det hela med paternoster-knutar. Rubby dubby är ett måste.

Ja, det var nog allt. Förmodligen blir det en Norge-resa senare på året, vi hör naturligtvis av oss i god tid innan det händer.

Svitta ronken!

Christian och John