Triumfens ögonblick

Sådärja. Då var höstens första riktiga gädda bärgad. Eller nja, John har faktiskt lyckats plocka upp ett helt gäng fina fiskar redan. Jag däremot, det vill säga Christian, fick åka hem tomhänt senast. Men skam den som ger sig. Idag small det på en fin fisk på drygt 3 kilo. Förhållandena var väldigt behagliga med cirka 9 grader i luften och i princip vindstilla. De små vindpustar som kom, kom dessutom från syd. Annars inleddes dagens fisketur på klassiskt klantskallemanér. På väg ner till bryggan körde jag bilen nedför en ganska brant, lerig slänt. Alltför sent slogs jag av tanken "hur ska jag komma upp härifrån". Och mycket riktigt - det var ett helsicke att vända, backa, ta sats och först i 12:e försöket lyckades jag komma upp. Lite extra nervöst eftersom allt detta försigick i en kohage där den lokale bonden har någon form av urkor med halvmeterlånga horn. Hursomhelst, lagom svettig kom jag till sist ut på havet. Förutom fisken som kom upp i båten (får att sedan släppas tillbaka) hade jag ytterligare två bra hugg och såg åtminstone fyra ytjagande gäddor intill båten. En rätt okej dag, alltså. Sist men inte minst en liten överraskning på vägen hem. Plötsligt är hela backspegeln full av blåljus. Snabb titt på hastighetsmätaren... som lyckligtvis visade rätt fart. Nu hade det nog inte spelat så stor roll hur fort jag kört, för polisen bakom mig blåste förbi mig i minst dubbla lagstadgade hastigheten. Tillbaka till fisket förresten, viken som levererade var samma kaffefärgade vik som kändes så lovande sist. Nu var här gott om firrar, dock ställde det toklåga vattenståndet till det en del. Tror att vattnet låg minst 50 centimeter under normalvattenstånd. Semper Fi!

Fin lånebåt

Senast vi var i Blekinge hyrde vi båt. En trevlig liten eka med en nästan ny 10-hästars 4-taktare. För övrigt första turen med just 4-takt för vår del. Vi blev dock en aning överrumplade när motorn inte ville starta efter första fiskstoppet. Jag drog och drog i det förbannade snöret men ingenting hände. Provade att pumpa fram mer soppa och efter 58:e rycket gick den igång. Nåväl, vi tuffade vidare för att bara minuten senare höra hur motorn plötsligt dör. Lyckligtvis noterade då John, den borne mekanikern, att jag hade klämt soppaslangen. Hans förslag var att vi skulle prova att dra bensinslangen genom det borrade hålet och inte genom luckan, som jag satt på och på så vis effektivt ströp bränsleflödet. Och tänk - där hade vi lösningen på problemet. Man skulle alltså inte klämma bensinslangen under sig utan låta den löpa fritt genom det fina hålet i tankutrymmet. Tänk på det nästa gång du är ute och fiskar. Ja, alltså inte att dra slangen genom hålet utan att det finns idioter som inte gör det.

Krematorieassistenten tänder på

Dags igen!

På söndag bär det av till Blekinge igen. Väderprognoserna ser fina ut med sydliga vindar och en temperatur som kan nå ändå upp till 10-strecket. Lätt bränd efter senaste fiskeförsöket avstår jag från alla former av spekulationer kring hur många och hur stora fiskarna kommer att bli. Nöjer mig med att toknynna "Jag går och fiskar" i falsett.

Att fiska en apelsin

Eller för den delen en clementin. Tänk, att Jorden har ungefär samma form som en apelsin och låt oss för ett ögonblick, i väntan på nästa fiske, slunga oss ut i en vansinnig tankeserie; Jorden har dalar och Jorden har toppar. Jorden har vatten och detta befinner sig företrädesvis i dalarna. I vattnet bor det fiskar och i vattnet finns det också toppar och dalar. Ett gäddskinn har vid närmare betraktelse toppar och dalar liksom vattenytan kan ha vågtoppar och vågdalar. Kan denna information vara viktig för fisket? Tveklöst, för här har vi hittat ett återkommande mönster och nu gäller det enbart att förstå det och att förstå det rätt. Upp och ner liksom formen på en sinuskurva eller ett gäddhuvud eller en bit grillkol. Allting rör sig uppifrån och ner för att sedan åter ta klivet upp, eller hur? Upp och ner är lätt att förstå och här kommer vi till min clou; Människor, livet ja tom begynnelsen av liv uppstår i en rörelse av upp och ner och i själva avståndet mellan toppar och dalar ligger hela hemligheten. Det som ofta går upp och ner kommer efter den universella lagen om alltings tröghet och ovilja att ändra mönster att fortsätta på inslagen frekvens (tänk apelsinskal) liksom en långsam vågförskjutning kommer att fortsätta anta sin långsamhet (tänk ålderdom). Mao (1) en viss tidsrymd svacka kommer mest troligt att åtföljas av en lika lång tidsmängd topp. Aha tänker man och börjar ana varthän det barkar MEN min skapare vad fel det här blev. Det som jag beskrivit är inget annat än en trist ytlig analys och analogin som jag nyss tecknat får känneteckna nybörjarens fullständigt galna slutsatser. För vem vill fastna i apelsinskalet när det är fruktköttet man är ute efter. Mao (2) en nyböjare försöker dra slutsatser av det första han/hon ser men denna information är värdelös att dra slutsatser av. Ibland måste man helt enkelt bara gräva, slita, ”drilla torrt” ett bra tag innan man når fram till fruktköttet och har man väl lärt sig skala apelsinen kommer man att fortsätta veta hur man når fruktköttet.
Detta får vara tröstens ord till den meningslösa känslan som gnager efter mången gäddtur.

Hur drillar man en silverfisk?

I brist på ordentliga fisketillfällen har jag funderat på att byta fiskeform. Att ta sig ut till rätt vatten, hitta fisken och sedan lura upp fanstyget är kanske en alltför stor uppgift. Kanske vore det bättre att odla upp ett stabilt bestånd av silverfisk istället? Det kunde till och med vara riktigt skönt, då man under resans gång med fördel kan låta bli att dammsuga och plocka upp torra brödsmulor. Frågan är bara om jag ska trolla, jigga eller kanske meta efter silverfiskarna? Och när ska jag sätta in mothugget? Ska jag fiska tidiga mornar eller sena kvällar? Finns det begränsningar? Fredningstider? Nej, det bästa vore kanske att helt inrikta sitt fiske mot kvastfeningar. Då kan man i alla fall inte bli betraktad som misslyckad när man kammat noll ytterligare en gång. Där har vi det!

Ett oväntat samtal

Fredag kväll och exakt en vecka efter debaclet i Guös kristallklara vatten, så ringer självaste Fanstaff och tycker synd om sin svåger.
- Jag har ordnat med fisketid på söndag och syrran har inget emot att jag tar dig med.
Jargongen känns igen men uppskattas stort den här gången, vilken hjälte han är den käre Fanstaff han både ordnar plats tid och utrustning och sedan som gädda på moset fixar han fram ett tillfälligt fiskevisum innan man hinner säga grädde fram och baklänges. Normal procedur vid dylika tillfällen skulle vara liktydigt med veckors väntan innan nästa fisketillstånd ens skulle komma att beaktas av ansvarig myndighet. Nu tog det mindre än en minut! En riktig fantominsats eller fanstaffkredit som man säger i de kuvades skara.

Platsen är naturligtvis den plats där alla avlidna gäddfiskare önskar hamna och som aldrig får yppas vid sitt rätta namn. För enkelhetens skull kallar vi den Gäddsjön och den ligger i södra Skandinavien. Fiskemetod var ny för undertecknad och handlade om att sakta trolla med levande bete. Fanstaff svär något över den tilltagande vinden men båt och 3,00 hästars motor tar oss snabbt och lätt till vår utgångspunkt för fisket. Jag hinner få några snabba instruktioner om drillningsteknik och att jag inte bör vara lika trög som en Bjärredbo vid namn Nusmag som han tog ut för någon vecka sedan. Vi hinner knappt lägga i mörtarna förrän jag fattar att det är någon som ätit upp min mört. Försöker komma ihåg instruktionerna och gör enligt rösten bakom mig ”åt helvete fel” + lite till som inte kan sättas i tryck men vad gör det för höstens första gädda är krokad och jag känner åter det härliga motståndet från en kämpande rovfisk. Medan jag drar hem min fisk ackompanjeras jag av en serie tyska guturala läten som i efterhand visar sig vara ljudet av ett dubbelhugg. Vi drar så klart upp Fanstaffs gädda först och den är givetvis tre ggr så stor som min men dagen fortsätter i dur och vid hemvändandet har jag drillat tre ggr så mycket fisk som självaste Fanstaff.
En härlig söndag som jag vill tillägna alla som inte fått fisk i höst.

Ett hugg, en döende gädda och en avliden örning

Ja, så kan man sammanfatta dagens fiske i Blekinge. Lägg till en magsjuk John och kristallklart vatten, så har du en ganska bra bild av vad som försiggick. Gäddan som högg ångrade sig igen och klev av. Den andra gäddan upptäckte vi när den simmade på sidan ett par decimeter under ytan. När vi kom närmare för en kontroll, sprattlade den till, försvann in i vassen och gav i från sig ett ljud som snarare lät som en flyende kanin än en gädda. Fisk nummer tre som vi lyckades lokalisera var en död havsöring. I övrigt var dagen trevlig och bjöd varken på grundkörningar eller motorhaverier. Vi proppade i oss kopiösa mängder godis och grillade på en kobbe. Tanken gnager dock i huvudet - när man inte får några rejäla fiskkontakter alls hade man lika gärna kunnat fiska med beten utan krokar. Hursomhelst, nu deppar vi i en kväll sedan börjar vi planera nästa exkursion. Kanske rent av med Fanstaff som ciceron. Chip!

Ett oväntat möte

Alldeles begeistrade och med stora förväntningar träffar vi ”Der Alte” ensam på en ö i Blekinge skärgård. Han säger att han varit utan mat i veckor och han är iklädd endast ett tunt ställ av gäddskinn. Ensam och med ett radband av öar i horisonten får vi en pratstund vi sent ska glömma, ett möte vi valt att publicera utan omskrivningar.

- Herr Dr Prof Fischermann vi har hört att ni inte ätit på flera veckor?

- Stimmt!

- Varför utsätter ni er för detta självplågeri?

- Junge man, ”Der mann isst was er isst”

- Hur menar professorn?

- En mätt mage zerstört den instinkt som jeder mann trägt in der rucksack, so einfach ist es. Jederfalls, kultur er ett gift fur jeder fischerman.

- Men flera veckor, det är lång tid?

- Hör mal auf: Der Instinkt ligger lager unter lager av kulturkraut, den muss man langsam plocka till ditt urschprung eller Anima zeigt sin Janusansikte fram. Jag hör att du ganz vergesst das alle leuter har lebt im See, dass muss man erst verstanden, och vill du grossgädda fangen muss du wie grossgädda denken. Wegen till grossgädda geht durch hunger, erst dann vet du hur den denkt! Anima spielt nicht lotterei.

- Menar Ni att ni i denna stund skulle kunna lokalisera en storgädda med endast instinkten som ekolod?

- Naturlich,, en gädda mit erfahrung (=grossgädda) jagen nur wenn er hungrig ist men grossgädda kennen die gefahren im wasser und besonderes kennt er…

Helt plötsligt tystnar professorn och smyger ljudlöst ner i vattnet. Jag och Christian tittar förvånat på varandra och blir samtidigt en smula oroliga över att han dröjer med att komma upp. I stel tystnad och med svag vind i ansiktet sitter vi på stenhällen och vågar knappt andas. Var tog han vägen? Då plötsligt bryts tystnaden bakom oss och en imposant varelse vid namn Fanstaff stövlar rakt in i vårt halvförlamade tillstånd.

- Vem är du, får jag ur mig?

- Ich bin, Fanstaff, der assistent prof Fischerman. Verschwindt oder dö auf einmal..

Hur tydligt och bryskt som helst men efter lite lirkande och löften om en Jägermeister eller två mjuknar Fanstaff och sänker gäddpåken som han haft i beredskap.

- Sie sind gäddanfanger, säger han och nickar mekaniskt med sitt kala huvud!

- Ja det kan väl…

Längre än så hinner vi inte förrän Dr Fischermans assistent börjar ösa ur sig fragment ur sin forskning Vi kan inget annat än iakttaga och fortsätta med vår inspelning.

- Deppa nicht einmal, zweimal oder mehrmal det gäller istället att denken Amerikanisch, stealthz alltso, man ska alltid schymyga vorsichtig på gäddan und pass auf att börja röka zigaretten eller pippa, bier trinken, pissa ja tom scheissen im wasser. Det är inte, noch einmal, är inte stealthz. Jaja mange leute sagen att zigg är OK men Schyll dig gott verdammt selbst när gäddan zer glöden auf dem zigg. Zigg auf wiedersehen gädda som gamle Fanstaff immer gesagt. Jag darf sagen att solche dylika beteenden visar på swachheit i din charakter och Du skall fan gå hem direct!

Han gör en konstpaus och tittar konstigt, först på Christian och därefter på mig. Jättemannen väcker ett obehag och hans intolerans gör sig påmint i varje uttryck och rörelse. Dessutom tar han ett kliv närmare oss samtidigt som han klär av sin 1900 tals tyska i rasade takt.

- Alle gäddor leser av en nolla på nolltid, sagt Fanstaff. Sedan muss man verstanden att det som gäller i alle sitazionen är att ha så viele spänd lina wie möglich. Kasten för Mutter Therasa nicht das bete im wasser, mycket vanlig anfangerfehl. Betet muss sehr explosiv ner i wasser aber utan att uppröra ytan eller was gibts da runder. Verstanden!

Sedan tystnar Fanstaff och riktar blicken mellan oss för ur vattnet stiger professorn med den största gädda vi någonsin skådat. Han håller milt och försiktigt i besten som måste vara upp emot två meter lång och täckt av fjäll i pansartjocklek. Ansiktsuttrycket hos professorn ger ingen information om vad han tänker eller känner och vi står ännu en gång förvånade och mållösa inför det oväntade.

- Hunger gibt Anima und Anima gibt Hunger. En gäddas Persona kanst du nur kennen im Hunger und da nur hör du gäddan prata i det kollektivt undermedvetna. Das ist genau das was vereint mein Anima mit dein Anima und Das Anima Die gädda.

- Men, harklar jag fram, hur kunde du fånga gäddan utan redskap?

- Hunger är mitt spö och Anima er mitt bete, Auf wiedersehen junge!

Vilket möte, men nu vet ni varför så få är förberedda på +20 kg!

Nu går vi för det svenska rekordet!

Att fiska är så klart en trevlig hobby. Men för oss är det lite mer än så. Målsättningen med höstens gäddfiske är helt enkelt att sätta nytt svenskt rekord i spöfångad gädda. Alltså behöver vi fånga en gädda på åtminstone 19,4 kilo. Men för att inte behöva hänga upp oss på ett hekto hit eller dit, siktar vi på 20 kilo plus. Allt känns bra så här långt. Vi är mentalt laddade, välutrustade (jajamensan) och väl samspelta. Om vi slår det svenska rekordet kommer vi först att lägga ut den informationen här.

På fredag smäller det

På fredag lämnar vi Skåne bakom oss och styr in i Blekinge och den vackra skärgården. Tyvärr gör vi det utan någon båt i släptåg. Ingen av motorerna ville nämligen vara med och leka och ska de tjura på det viset får de snällt stanna hemma. Har för övrigt ryckt i startsnöret åtminstone 500 gånger men utan någon gnista kan jag nog fortsätta livet ut utan att få liv i pentan. Hursomhelst, vädret ser lovande ut och vi är sjukt sugna. Återkommer med rapport när fredagen har passerat.

Konstverket felaktigt titulerat!

I hasten fick konstverket fel namn. Rätt titel ska vara "kräftskiva med föräldraföreningen". Vi beklagar misstaget.

Bjud på unikt konstverk

Vi har härmed det stora nöjet att auktionera ut ett av våra konstverk, nämligen bilden "misslyckad avkrokning". Bilden är värderad till 4.500 kronor men vi säljer den till högstbjudande. All vinst, med avdrag för administrativa kostnader, går oavkortat till öl inför nästa fiskeresa. Välkommen med ditt bud!

Hur många gäddor finns det egentligen?

En tanke som ofta slår en är "hur många gäddor finns det i den här viken egentligen". Speciellt dagar då man kastar och kastar utan ett enda hugg. Man undrar liksom. Så om någon har en teori kring hur många gäddor det står per kvadratkilometer i Blekinge - sjung ut! Det beror naturligtvis på vilken plats man befinner sig på, men vad kan det röra sig om? Står det 10, 100 eller 1000 fiskar i en typ 100 meter bred vik?

Man lär så länge man lever

Fortsätter att tjonga upp lite gamla bilder i väntan på höstens första gäddexkursion. Sist vi vad ute råkade en sten komma flygande under vattnet och träffa vår propeller. Efter en timmes fri drift fick vi bogserhjälp av vänliga kompisar. Numera vet vi vad en brytarpinne är och vilken funktion den fyller.

En gäddfiskares anatomi

Som de fullfjädrade gäddvirtuoser vi är, sätter vi stort värde på detaljerna. Här demonstrerar John de kanske viktigaste detaljerna av alla - den iskalla blicken, de orangea byxorna och den livsbejakande solkepsen. Knappt tolv timmar senare hade samme fiskare plockat resans första gädda från just den här bryggan. Själv använde jag samma brygga som plattform för att tappa mitt nya jerkset i vattnet. Proffs ut i fingerspetsarna. Frågan är bara vad vi är proffs på.

Jag är inte rädd, jag kan fiska

John och jag är garvade gäddspecialister med säkert 50 gäddor under bältet (förmodligen vad en duglig gäddfiskare fångar på 45 minuter med förbundna ögon och pastaslev). I snitt brukar vi fånga en gädda per 435 kast. Bra? Dåligt? Skit samma. Vi satsar på kvalitet och på att ha kul. Trots det har vi lyckats plocka upp ett antal skapliga fiskar genom åren. Publicerar en av dem, gädda på 10.3 kilo från Blekinge skärgård. Återsatt med livet i behåll. Så klart.

Då kör vi!

Yes. Bloggen är på plats och huvudena är fulla av (relativt) goda idéer. John och jag, Christian, sjösätter härmed vårt nya stora projekt - en fullskalig satsning på gäddfiske i Blekinge skärgård. 100% catch and release, vilket vi oftast praktiserar genom att inte fånga några fiskar överhuvudtaget. Ibland fiskar vi till och med utan krokar, i andra fall inleder vi fisketurerna med att sänka delar av utrustningen på två meters vattendjup. Senast det hände placerade vi (eller rättare sagt Christian) ett splitternytt jerkset på botten i en av våra fiskevikar. Setet fiskades senare upp men jag fick dessvärre jerka utan fungerande slirbroms resten av helgen.

Hursomhelst, nu ska det bli ordning på torpet. Under de närmaste veckorna kommer vi att utrusta och uppdatera Johns båt - aka - gäddräcern. Därefter hyser vi en förhoppning om att kunna placera räcern på en hamnplats nära våra fiskevatten i Blekinge.

Båtmässigt blir första steget att smålira lite med utombordsmotorn - för närvarande en damkörd Volvo Penta 90 på 9 maffiga hästkrafter. Därefter, tja, kanske städa själva båten fri från kottar, eklöv och brustna förhoppningar.

Inom ett par veckor borde vi vara klara för launch. Då smäller det.