Triumfens ögonblick

Sådärja. Då var höstens första riktiga gädda bärgad. Eller nja, John har faktiskt lyckats plocka upp ett helt gäng fina fiskar redan. Jag däremot, det vill säga Christian, fick åka hem tomhänt senast. Men skam den som ger sig. Idag small det på en fin fisk på drygt 3 kilo. Förhållandena var väldigt behagliga med cirka 9 grader i luften och i princip vindstilla. De små vindpustar som kom, kom dessutom från syd. Annars inleddes dagens fisketur på klassiskt klantskallemanér. På väg ner till bryggan körde jag bilen nedför en ganska brant, lerig slänt. Alltför sent slogs jag av tanken "hur ska jag komma upp härifrån". Och mycket riktigt - det var ett helsicke att vända, backa, ta sats och först i 12:e försöket lyckades jag komma upp. Lite extra nervöst eftersom allt detta försigick i en kohage där den lokale bonden har någon form av urkor med halvmeterlånga horn. Hursomhelst, lagom svettig kom jag till sist ut på havet. Förutom fisken som kom upp i båten (får att sedan släppas tillbaka) hade jag ytterligare två bra hugg och såg åtminstone fyra ytjagande gäddor intill båten. En rätt okej dag, alltså. Sist men inte minst en liten överraskning på vägen hem. Plötsligt är hela backspegeln full av blåljus. Snabb titt på hastighetsmätaren... som lyckligtvis visade rätt fart. Nu hade det nog inte spelat så stor roll hur fort jag kört, för polisen bakom mig blåste förbi mig i minst dubbla lagstadgade hastigheten. Tillbaka till fisket förresten, viken som levererade var samma kaffefärgade vik som kändes så lovande sist. Nu var här gott om firrar, dock ställde det toklåga vattenståndet till det en del. Tror att vattnet låg minst 50 centimeter under normalvattenstånd. Semper Fi!