Triumfens ögonblick

Sådärja. Då var höstens första riktiga gädda bärgad. Eller nja, John har faktiskt lyckats plocka upp ett helt gäng fina fiskar redan. Jag däremot, det vill säga Christian, fick åka hem tomhänt senast. Men skam den som ger sig. Idag small det på en fin fisk på drygt 3 kilo. Förhållandena var väldigt behagliga med cirka 9 grader i luften och i princip vindstilla. De små vindpustar som kom, kom dessutom från syd. Annars inleddes dagens fisketur på klassiskt klantskallemanér. På väg ner till bryggan körde jag bilen nedför en ganska brant, lerig slänt. Alltför sent slogs jag av tanken "hur ska jag komma upp härifrån". Och mycket riktigt - det var ett helsicke att vända, backa, ta sats och först i 12:e försöket lyckades jag komma upp. Lite extra nervöst eftersom allt detta försigick i en kohage där den lokale bonden har någon form av urkor med halvmeterlånga horn. Hursomhelst, lagom svettig kom jag till sist ut på havet. Förutom fisken som kom upp i båten (får att sedan släppas tillbaka) hade jag ytterligare två bra hugg och såg åtminstone fyra ytjagande gäddor intill båten. En rätt okej dag, alltså. Sist men inte minst en liten överraskning på vägen hem. Plötsligt är hela backspegeln full av blåljus. Snabb titt på hastighetsmätaren... som lyckligtvis visade rätt fart. Nu hade det nog inte spelat så stor roll hur fort jag kört, för polisen bakom mig blåste förbi mig i minst dubbla lagstadgade hastigheten. Tillbaka till fisket förresten, viken som levererade var samma kaffefärgade vik som kändes så lovande sist. Nu var här gott om firrar, dock ställde det toklåga vattenståndet till det en del. Tror att vattnet låg minst 50 centimeter under normalvattenstånd. Semper Fi!

Fin lånebåt

Senast vi var i Blekinge hyrde vi båt. En trevlig liten eka med en nästan ny 10-hästars 4-taktare. För övrigt första turen med just 4-takt för vår del. Vi blev dock en aning överrumplade när motorn inte ville starta efter första fiskstoppet. Jag drog och drog i det förbannade snöret men ingenting hände. Provade att pumpa fram mer soppa och efter 58:e rycket gick den igång. Nåväl, vi tuffade vidare för att bara minuten senare höra hur motorn plötsligt dör. Lyckligtvis noterade då John, den borne mekanikern, att jag hade klämt soppaslangen. Hans förslag var att vi skulle prova att dra bensinslangen genom det borrade hålet och inte genom luckan, som jag satt på och på så vis effektivt ströp bränsleflödet. Och tänk - där hade vi lösningen på problemet. Man skulle alltså inte klämma bensinslangen under sig utan låta den löpa fritt genom det fina hålet i tankutrymmet. Tänk på det nästa gång du är ute och fiskar. Ja, alltså inte att dra slangen genom hålet utan att det finns idioter som inte gör det.

Krematorieassistenten tänder på

Dags igen!

På söndag bär det av till Blekinge igen. Väderprognoserna ser fina ut med sydliga vindar och en temperatur som kan nå ändå upp till 10-strecket. Lätt bränd efter senaste fiskeförsöket avstår jag från alla former av spekulationer kring hur många och hur stora fiskarna kommer att bli. Nöjer mig med att toknynna "Jag går och fiskar" i falsett.

Att fiska en apelsin

Eller för den delen en clementin. Tänk, att Jorden har ungefär samma form som en apelsin och låt oss för ett ögonblick, i väntan på nästa fiske, slunga oss ut i en vansinnig tankeserie; Jorden har dalar och Jorden har toppar. Jorden har vatten och detta befinner sig företrädesvis i dalarna. I vattnet bor det fiskar och i vattnet finns det också toppar och dalar. Ett gäddskinn har vid närmare betraktelse toppar och dalar liksom vattenytan kan ha vågtoppar och vågdalar. Kan denna information vara viktig för fisket? Tveklöst, för här har vi hittat ett återkommande mönster och nu gäller det enbart att förstå det och att förstå det rätt. Upp och ner liksom formen på en sinuskurva eller ett gäddhuvud eller en bit grillkol. Allting rör sig uppifrån och ner för att sedan åter ta klivet upp, eller hur? Upp och ner är lätt att förstå och här kommer vi till min clou; Människor, livet ja tom begynnelsen av liv uppstår i en rörelse av upp och ner och i själva avståndet mellan toppar och dalar ligger hela hemligheten. Det som ofta går upp och ner kommer efter den universella lagen om alltings tröghet och ovilja att ändra mönster att fortsätta på inslagen frekvens (tänk apelsinskal) liksom en långsam vågförskjutning kommer att fortsätta anta sin långsamhet (tänk ålderdom). Mao (1) en viss tidsrymd svacka kommer mest troligt att åtföljas av en lika lång tidsmängd topp. Aha tänker man och börjar ana varthän det barkar MEN min skapare vad fel det här blev. Det som jag beskrivit är inget annat än en trist ytlig analys och analogin som jag nyss tecknat får känneteckna nybörjarens fullständigt galna slutsatser. För vem vill fastna i apelsinskalet när det är fruktköttet man är ute efter. Mao (2) en nyböjare försöker dra slutsatser av det första han/hon ser men denna information är värdelös att dra slutsatser av. Ibland måste man helt enkelt bara gräva, slita, ”drilla torrt” ett bra tag innan man når fram till fruktköttet och har man väl lärt sig skala apelsinen kommer man att fortsätta veta hur man når fruktköttet.
Detta får vara tröstens ord till den meningslösa känslan som gnager efter mången gäddtur.

Hur drillar man en silverfisk?

I brist på ordentliga fisketillfällen har jag funderat på att byta fiskeform. Att ta sig ut till rätt vatten, hitta fisken och sedan lura upp fanstyget är kanske en alltför stor uppgift. Kanske vore det bättre att odla upp ett stabilt bestånd av silverfisk istället? Det kunde till och med vara riktigt skönt, då man under resans gång med fördel kan låta bli att dammsuga och plocka upp torra brödsmulor. Frågan är bara om jag ska trolla, jigga eller kanske meta efter silverfiskarna? Och när ska jag sätta in mothugget? Ska jag fiska tidiga mornar eller sena kvällar? Finns det begränsningar? Fredningstider? Nej, det bästa vore kanske att helt inrikta sitt fiske mot kvastfeningar. Då kan man i alla fall inte bli betraktad som misslyckad när man kammat noll ytterligare en gång. Där har vi det!

Ett oväntat samtal

Fredag kväll och exakt en vecka efter debaclet i Guös kristallklara vatten, så ringer självaste Fanstaff och tycker synd om sin svåger.
- Jag har ordnat med fisketid på söndag och syrran har inget emot att jag tar dig med.
Jargongen känns igen men uppskattas stort den här gången, vilken hjälte han är den käre Fanstaff han både ordnar plats tid och utrustning och sedan som gädda på moset fixar han fram ett tillfälligt fiskevisum innan man hinner säga grädde fram och baklänges. Normal procedur vid dylika tillfällen skulle vara liktydigt med veckors väntan innan nästa fisketillstånd ens skulle komma att beaktas av ansvarig myndighet. Nu tog det mindre än en minut! En riktig fantominsats eller fanstaffkredit som man säger i de kuvades skara.

Platsen är naturligtvis den plats där alla avlidna gäddfiskare önskar hamna och som aldrig får yppas vid sitt rätta namn. För enkelhetens skull kallar vi den Gäddsjön och den ligger i södra Skandinavien. Fiskemetod var ny för undertecknad och handlade om att sakta trolla med levande bete. Fanstaff svär något över den tilltagande vinden men båt och 3,00 hästars motor tar oss snabbt och lätt till vår utgångspunkt för fisket. Jag hinner få några snabba instruktioner om drillningsteknik och att jag inte bör vara lika trög som en Bjärredbo vid namn Nusmag som han tog ut för någon vecka sedan. Vi hinner knappt lägga i mörtarna förrän jag fattar att det är någon som ätit upp min mört. Försöker komma ihåg instruktionerna och gör enligt rösten bakom mig ”åt helvete fel” + lite till som inte kan sättas i tryck men vad gör det för höstens första gädda är krokad och jag känner åter det härliga motståndet från en kämpande rovfisk. Medan jag drar hem min fisk ackompanjeras jag av en serie tyska guturala läten som i efterhand visar sig vara ljudet av ett dubbelhugg. Vi drar så klart upp Fanstaffs gädda först och den är givetvis tre ggr så stor som min men dagen fortsätter i dur och vid hemvändandet har jag drillat tre ggr så mycket fisk som självaste Fanstaff.
En härlig söndag som jag vill tillägna alla som inte fått fisk i höst.