Att fiska en apelsin

Eller för den delen en clementin. Tänk, att Jorden har ungefär samma form som en apelsin och låt oss för ett ögonblick, i väntan på nästa fiske, slunga oss ut i en vansinnig tankeserie; Jorden har dalar och Jorden har toppar. Jorden har vatten och detta befinner sig företrädesvis i dalarna. I vattnet bor det fiskar och i vattnet finns det också toppar och dalar. Ett gäddskinn har vid närmare betraktelse toppar och dalar liksom vattenytan kan ha vågtoppar och vågdalar. Kan denna information vara viktig för fisket? Tveklöst, för här har vi hittat ett återkommande mönster och nu gäller det enbart att förstå det och att förstå det rätt. Upp och ner liksom formen på en sinuskurva eller ett gäddhuvud eller en bit grillkol. Allting rör sig uppifrån och ner för att sedan åter ta klivet upp, eller hur? Upp och ner är lätt att förstå och här kommer vi till min clou; Människor, livet ja tom begynnelsen av liv uppstår i en rörelse av upp och ner och i själva avståndet mellan toppar och dalar ligger hela hemligheten. Det som ofta går upp och ner kommer efter den universella lagen om alltings tröghet och ovilja att ändra mönster att fortsätta på inslagen frekvens (tänk apelsinskal) liksom en långsam vågförskjutning kommer att fortsätta anta sin långsamhet (tänk ålderdom). Mao (1) en viss tidsrymd svacka kommer mest troligt att åtföljas av en lika lång tidsmängd topp. Aha tänker man och börjar ana varthän det barkar MEN min skapare vad fel det här blev. Det som jag beskrivit är inget annat än en trist ytlig analys och analogin som jag nyss tecknat får känneteckna nybörjarens fullständigt galna slutsatser. För vem vill fastna i apelsinskalet när det är fruktköttet man är ute efter. Mao (2) en nyböjare försöker dra slutsatser av det första han/hon ser men denna information är värdelös att dra slutsatser av. Ibland måste man helt enkelt bara gräva, slita, ”drilla torrt” ett bra tag innan man når fram till fruktköttet och har man väl lärt sig skala apelsinen kommer man att fortsätta veta hur man når fruktköttet.
Detta får vara tröstens ord till den meningslösa känslan som gnager efter mången gäddtur.