Ja, det är dags att ta bladet från munnen. Eller "rescha saxen" som norrmännen säger. Det är nämligen så att det läfiskas efter gäddmadammer och spigottruda på ett sätt som för bara några år sedan betraktades som absurt. Nu, 2013, verkar vi acceptera att frossfiskarna läfiskar efter välväxta, och romstinna, gäddmadammer mer eller mindre året om. Visst, att surra en besk kan vara effektivt när man gränsmetar meterstor middagsgädda, men nog kan det väl aldrig vara rätt att låta betet driva i lovart för att sedan låta bidevinden föra över fribordet på babords sida, där en eller två kumpanjer hjälper till att tömma och städa ur kölsvinet. Otroligt.
Nej, blästra på en grävling istället och bind stora, grälla laxflugor i floucarbon. Dressa med rävpäls och låt det hela få ett litet sting av flash.
Grilsen rapporteras för övrigt vara på väg in.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar